Very Stylish

Igår åkte vi ju som sagt för att kika på en hundvalp men det var väl inte riktigt som vi hade tänkt oss. Man hade ju i tankarna att det kunde vara vilka slags människor som helst men jag hade aldrig ens kunnat fantisera ihop dessa typer.
 Säljarens föräldrar hade hundvalparna hemma hos sig och säljaren hade själv tre barn varav den äldsta kanske var sju och den yngsta var en nyfödd baby på tre månader. När vi kommer in i huset sitter båda föräldrarna och storröker i köket, 50 cm ifrån hundvalparna plus att det finns tre barn där. Och den röklukten var inte att leka med, det var som om att gå in i en vägg och min jacka luktar fortfarande askkopp. Sen att pappan hade slitna träningsbrallor med gällivarehäng gånger tusen och mamman var kolossalt fet, hade grov skäggstubb och utrustad med två tänder som pekade åt varsitt håll gjorde ju knappast saken bättre.
Något hundköp blev det absolut inte, även om dom var bedårande söta - Men jag litar inte alls på dom där människorna och varifrån hundarna kommer osv. Hoppas att dom ändå får komma till bra familjer innan dom rökskadas till döds.

Men det var ju en intressant upplevelse, en upplevelse man fick resa 40 mil för att vara med om. Närmare White Trash än sådär kan man inte komma. Är det en merit att ha varit hemma hos familjen White Trash deluxe?

The doghunt continues...